Photo: Nezar Moqbel
Nyheter
Svensk-jemenitiska vänskapsföreningen har fått äran att delta som en central del med en festival om Jemen i den större Scenkonstfestivalen med tema Fred på Teater Tribunalen den 10-19 maj 2024.
https://tribunalen.com/
Svensk-jemenitiska vänskapsföreningen har fått äran att delta som en central del med en festival om Jemen i den större Scenkonstfestivalen med tema Fred på Teater Tribunalen den 10-19 maj 2024.
https://tribunalen.com/
Om Jemen
Lite Fakta
Jemen ligger på Arabiska halvöns sydvästra hörn med Röda havet i väster och Indiska oceanen i söder. I norr gränsar landet mot Saudiarabien och i öster mot Oman.
Republiken Jemen bildades 1990 när det konservativa Nordjemen och det socialistiska Sydjemen gick samman. Till ytan är Jemen något större än Sverige och Danmark tillsammans. Innanför den smala kustremsan Tihama utmed Röda havet stiger terrängen brant till en ökenplatå på omkring 2500 m höjd ö h genomskuren av bergskedjor med bergstoppar på nära 4000 m. Platån sluttar sakta mot det inre av den arabiska halvön. Ön Socotra i Indiska oceanen, med ett stort antal sällsynta träd och växter, ligger isolerat 350 km söder om fastlandet och 1000 km från Aden. Sana´a som ligger på drygt 2000 meters höjd är den största staden där invånarantalet nu beräknas till upp mot tre miljoner. Man har stora problem med vattentillgången. Grundvattennivån sjunker så pass att denna stad med tusenåriga anor kanske blir den första större staden i världen som blir obeboelig p g a brist på vatten. Taiz, 1500 m över havet, med ca en halv miljon invånare är en annan gammal stad som börjar lida brist på vatten. Kuststäderna Aden (vid Indiska oceanen) och Hodeida (vid Röda havet) är också halvmiljonstäder. Klimatet i Jemen varierar med höjden över havet och avståndet från kusten. Det är mycket varmt och fuktigt längs kusterna året runt, i de västra bergstrakterna mer tempererat med nederbörd på sommaren. I det inre av landet är det extremt varmt och torrt ökenklimat. Här förekommer betydande temperaturskillnader. På sommaren går dagstemperaturen upp till över 40 grader, under vintern kan temperaturen på nätterna på enstaka platser nå under fryspunkten. Den mesta nederbörden faller under sommaren och i de västra bergstrakterna och oftast som regn- eller åskskurar. Ibland kan kraftiga oväder bildas som ger stora regnmängder på kort tid. Dessa kan orsaka översvämningar även utanför bergstrakterna där de uttorkade flodbäddarna, wadis, snabbt blir vattenförande, men de torkar snart ut igen. Enstaka oväder kan förflytta sig lång österut – dock inte varje år. I landets nordöstra del har man typiskt ökenklimat där det nästan aldrig regnar. Enstaka tropiska cykloner kan leta sig in i Adenviken från Indiska Oceanen. Lokala sand- och stoftstormar förekommer, mest sommartid. När förutsättningarna är gynnsamma (för gräshopporna) händer det också att gräshoppssvärmar orsakar skador på växande grödor. Vid sidan av Saudiarabien har Jemen den största befolkningen på Arabiska halvön, närmare 30 miljoner invånare. Även om befolkningstillväxten inte är lika hög som på 1990-talet har invånarantalet fortsatt växa, så att barn och unga utgör en mycket stor del av landets befolkning. Men flera år av brutal krigföring har lett till mycket höga dödstal bland barn. Förväntad livslängd för män är 64 år och 68 för kvinnor. Läs-och skrivkunnigheten är bara drygt 50%. Arabiska är det officiella språket och islam är statsreligion. På ön Socotra och i den ostligaste provinsen, Al-Mahra, har man egna språk. Jemen är ett av de fattigaste länderna i Mellanöstern och var beroende av internationellt bistånd även innan kriget. Olja är Jemens viktigaste inkomstkälla, men landet är en liten producent jämfört med grannstaterna. Oljeutvinningen kom i gång på allvar först på 1990-talet. Oljeindustrin har tidigare svarat för två tredjedelar av statsinkomsterna, men produktionen har sjunkit dramatiskt. Flera år av krig har fått katastrofala följder för samhällsekonomin. Jordbruket har under någorlunda normala omständigheter, när Jemen inte härjas av fullt krig, beräknats sysselsätta över hälften av befolkningen, även om det stått för mindre än en sjättedel av BNP. Mindre än fem procent av landets yta är odlingsbar, medan cirka en tredjedel utgörs av betesmark. I bergstrakterna används en stor del av den bästa jordbruksmarken för odling av qat, en traditionell gröda med narkotisk effekt. Qat anses vara den mest inkomstbringande grödan i Jemen. Landet lider av vattenbrist och ett stort problem är att nästan en femtedel av det vatten som förbrukas i landet går till bevattning av qatodlingen. Tidigare var Jemen berömt för sitt kaffe (mokka-kaffet har fått sitt namn efter den lilla staden Mokka vid Röda havet), men kaffeodlingen har nu minskat drastiskt till förmån för qat. Industrisektorn är liten och hämmas av krig, brist på utbildad arbetskraft, höga energikostnader och en begränsad hemmamarknad. Staten äger många större industrier och har ofta fått stöd från utlandet för att kunna bygga dem. Småföretagsamheten är utbredd och många hantverk har hundraåriga traditioner. Jemens viktigaste exportprodukt är arbetskraft. Någon miljon jemeniter beräknas vara gästarbetare utomlands, främst i Saudiarabien och de andra arabstaterna. De pengar som dessa skickar hem uppgår till stora belopp, större än inkomsten av jordbruket, och många familjer är helt beroende av detta tillskott till budgeten. Om efterfrågan på arbetskraft minskar händer det att arbetslösa gästarbetare, om så är möjligt, ändå stannar kvar utomlands om de har sparat ihop tillräckligt för att starta någon mindre affärsverksamhet. Under coronapandemin uppstod problem i och med att en hel del gästarbetare blev arbetslösa. Ännu större problem var det i samband med Irak-kriget då Jemen röstade mot invasionen av Irak varvid Saudiarabien och övriga Gulfstater utvisade en miljon gästarbetare på kort tid. Dessa kom hem till massarbetslöshet utan att kunna försörja sina familjer. Jemen utmärker sig för sin arkitektur. På låglandet är husen oftast byggda av lera, tegel och vass medan sten är vanligare på höglandet. Mest spektakulära är kanske de traditionella ”pepparkakshusen” i Sana´a och ”skyskraporna” i Shibam i Wadi Hadhramawt, som är gjorda av lera. Jemen är ett konservativt land. Familjen är oerhört viktig och även släkt- och klan-tillhörighet spelar stor roll. Hälsningar tar ofta formen av en ritual, då man skakar hand länge under det att man förhör sig om hur det är med hälsan, familjen och huset. Männen kramar ofta om varandra och kysser varandra på kinden, men strikt åtskillnad mellan könen tillämpas. Gästfrihet är en stark tradition. Jemen är ett starkt patriarkaliskt samhälle. Kvinnor betraktas vanligen som underordnade männen och hänvisas till hemmet. Det bottnar i fattigdom och klantraditioner, men islamistiska politiker verkar också aktivt för att upprätthålla konservativa värderingar och sträng lagstiftning. Flera år av krig har ökat antalet barnäktenskap |
Jemens Historia
Felix Arabia, Det lyckliga Arabien, var romarnas namn på Jemen. Dynastierna som styrde där, minéer, sabéer och himjarer fick sitt välstånd genom karavanhandeln med rökelse och myrra från Sydarabien till Levanten och Rom. Viktigast var Saba från c:a 1000 f.Kr. till år 400 e.Kr. Drottningen av Saba nämns i Gamla testamentet och i Koranen. I hennes huvudstad Marib kan man ännu i dag se ruinerna av en jättedamm för konstbevattning som fungerade i över 1000 år tills den brast på 500-talet. Religions- och handelskrig förekom. Mest känd är den judiska massakern av den kristna befolkningen i Najran år 524. Efter en invasion av etiopier från Aksum inkallades persiska trupper 570 för att driva ut dem. De persiska sasaniderna styrde sedan Jemen från Sanaa tills den siste persiske guvernören år 628 konverterade till islam. Han ingick ett förbund med Mohammed, landet islamiserades och uppgick i Kalifatet. Sedan dess har varken judendom eller kristendom spelat någon politisk roll i Jemen. År 630 byggdes den första moskén i Sanaa.
Samhällets strukturer formades vid denna tid. Av befolkningen är i dag 65 procent sunni (de flesta Shafi’i) och 35 procent shia (merparten Zaidi). De flesta sunniter lever i söder och sydost och i de stora städerna. Zaidierna lever i norra och i nordvästra Jemen. Skillnaderna i korantolkning, rättstillämpning och ritualer är liten och man ber tillsammans. Från 897 till 1962 styrdes norra delen av landet av zaidiska imamer, som även var religiösa ledare. Centralmakten har alltid varit svag och Jemen är ett utpräglat stamsamhälle. Kastväsendet är formellt avskaffat, men lever kvar i hederskultur och traditioner. Den högsta kasten, som imamen tillhörde, var ättlingar till profeten Mohammed genom hans dotter Fatima. Den andra var de rättslärda. Den tredje kasten var medlemmarna i klaner och stammar, självägande bönder. Slutligen de kastlösa, oftast ättlingar till afrikanska slavar och fortfarande på samhällets botten. Det är ovanligt att någon gifter sig utanför sin kast eller stam. På 1500-talet invaderades Jemen av portugiser, egyptier och osmaner. Vid denna tid hade man i Europa upptäckt kaffet och Mocka och Aden blev utskeppningshamnar för kaffe. Turkarna kom tillbaka en andra gång på 1800-talet och ockuperade delar av landet fram till slutet av första världskriget. I södra delen av landet hade Storbritannien erövrat Aden 1839. 1905 drogs gränsen mellan det turkiska Jemen och det brittiska protektoratet. Den blev sedermera gräns mellan de självständiga staterna Nord- och Sydjemen. Aden blev på 1900-talet en av världens tre viktigaste hamnar. 1918 lämnade turkarna och Nordjemen blev självständigt under zaidiimamen Yahia. 1920 utsågs han till kung av Jemen. Han sökte konsolidera makten över hela landet och gjorde anspråk på Aden och de sydarabiska småstaterna. Det expanderade saudiska kungadömet invaderade Jemen 1934 och erövrade de tre nordliga provinserna Jizan, Asir och Najran. Yahia mördades 1948 och efterträddes av sonen Ahmad. Inbördeskrig bröt ut och Sanaa belägrades, plundrades och brändes av kungens anhängare. Kungen och regeringen flyttade därför huvudstaden till Taiz. 19581961 ingick Jemen i de s k Förenade arabstaterna jämte Egypten och Syrien. 1962 dog Ahmad en naturlig död som utlöste en militärkupp. Man utropade Yemen Arab Republic, som följdes av ett inbördeskrig som varade i åtta år. På den ena sidan stod rojalisterna under den nye kungen, Muhammed al-Badr, flertalet stammar, Saudiarabien, andra arabmonarkier och Storbritannien. På den andra sidan republikanska nasserister, panarabister, Sovjetunionen och framför allt Egypten. Förlusten i sexdagarskriget mot Israel tvingade Egypten att dra sig ur Jemen 1967 efter att ha förlorat 20 000 man där. 1970 var inbördeskriget över, en civil regering installerades i Sanaa och YAR erkändes av Saudiarabien. I söder hade Storbritannien 1964 förklarat att Sydarabiska federationen skulle bli självständigt 1968. Man hade då under flera år haft problem i Aden med nasserister, panarabister och marxister. Storbritannien hade inte längre råd att hålla sig med kolonin, som förlorat i betydelse sedan Indien blivit självständigt. Efter väpnade oroligheter och interna strider om den kommande makten mellan de lokala politiska partierna, lämnade Storbritannien redan 1967 och People’s Republic of South Yemen utropades. Ekonomin var hopplös. I Aden förlorade 25 000 sina jobb när britterna lämnade. Hjälp fick man från Sovjetunionen och andra kommuniststater, landet blev alltmera marxistiskt och 1970 ändrades dess namn till Folkrepubliken Jemen (PDRY), den enda kommuniststaten i arabvärlden. 1970-talet var en dramatisk tid för de båda staterna. Tre gränskrig utkämpades mellan dem, 1972, 1978 och 1979. I norr hade man två presidentmord och i Sydjemen avsattes och avrättades en president. Från denna tid började man på allvar diskutera en förening mellan länderna, som båda kände sig hotade av Saudiarabien. Nordjemen var även ekonomiskt beroende av saudiska subsidier och gästarbetarremissor. 1978 utsågs en ung officer, Ali Abdullah Saleh, till president i Arabrepubliken. Han blev vald och omvald flera gånger och var Jemens president till 2012. 1980-talet såg fortsatta fraktionsstrider inom YSP, Sydjemens socialistparti. 1986 lät presidenten mörda motståndare vid ett politbyråsammanträde i Aden. Detta ledde till ett kortvarigt men blodigt inbördeskrig. 6000 personer förlorade livet och presidenten flydde med 30,000 man till Nordjemen och Saudiarabien. När Sovjetunionen och östblocket kollapsade upphörde allt bistånd. Ingen stat var villig att stödja Folkrepubliken. Vid denna tid hade man funnit olja på ömse sidor om gränsen mellan nord och syd och exploateringen skulle underlättas om gränsen slopades. Saudiarabien gjorde vad man kunde för att förhindra en sammanslagning, men den 22 maj 1990 proklamerades Republiken Jemen. Föreningen bekräftades i en folkomröstning 1991. Den nya staten drabbades tidigt av en katastrof. Jemen valde neutralitet i det andra Gulfkriget, då Irak invaderade Kuwait i augusti 1990. Man vägrade stödja den koalition mot Irak som bildades under USA:s ledning. Följden blev att de stora biståndsgivarna stoppade allt ekonomiskt bistånd och 800 000 gästarbetare utvisades från Saudiarabien. Det inomstatliga samarbetet fungerade dåligt och sydjemeniterna kände sig förfördelade och rent av koloniserade av Nordjemen. Båda parter försökte lura varandra. Missnöjet växte och en serie politiska mord ägde rum 1993. I parlamentsvalen 1993 förlorade YSP stort. Vicepresidenten lämnade Sanaa och flyttade tillbaka till Aden. Saudiarabien och Förenade arabemiraten finansierade i hemlighet en upprustning av Sydjemen. I maj 1994 inledde så Syd krigshandlingar för att åter dela Republiken. Inbördeskriget avslutades i augusti med total seger för Nord och rebelledarna lämnade Aden. På 2000-talet blev Jemen en ”failed state”. Milleniet inleddes med firandet av Republikens tioårsjubileum, men därefter gick det utför med säkerheten och ekonomin. Al Qaeda växte i storlek och inflytande och terrorister från hela världen drogs till Jemen. Ett amerikanskt örlogsfartyg saboterades år 2000 i Adens hamn av AQ. I norr följde de s k Saadakrigen mot Houthirörelsen, en zaidisk väckelserörelse, som vände sig mot inflytandet av wahabiter och salafister från Saudiarabien. Ali Abdullah Saleh började förlora greppet och blev alltmera beroende av militärhjälp från USA, vilket skadade hans ställning. Motsättningarna mellan norr, där militärmakten fanns, och söder med oljekällorna, växte. Oljeinkomsterna var otillräckliga och 40 procent av statens budget gick till försvaret och säkerhetstjänsterna. Befolkningen växte liksom importberoendet. 90 procent av livsmedelskonsumtionen importerades. Turismen upphörde, eftersom det blev för farligt att resa i landet. Jemen var nu ett vanstyrt land som långsamt disintegrerades, det Olyckliga Arabien. |
Jemen idag. Krig och svåra umbäranden
När den arabiska våren nådde Jemen 2011 krävde demonstranterna president Ali Abdullah Salehs avgång. Han avgick mot att han inte ställdes till svars för vad han gjort under sina många år som president. Vicepresidenten Abd Rabbu Mansour Hadi tillsattes 2012 som president. Planen då var att den demokratiska processen skulle leda till en demokratiskt vald regering, men kriget som inleddes 2015 avbröt den processen och Abd Rabbu Mansour Hadi satt kvar på presidentposten till 2022 då han i samband med avtalet om vapenvila avgick och makten övergick till ett presidentråd, the Presidential Leadership Council, PLC, med Rashad al-Alimi som ordförande.
Ansar Allah/Houthirörelsen – som historiskt regerat norra Jemen under många hundra år – intog 2014 Sanaa och regerar därifrån. Rörelsen har under kriget fått ett visst stöd från Iran. Ali Abdullah Saleh allierade sig med dem, men 2017 avrättade de honom när han försökte byta sida. Som ett led i Saudikoalitionens (huvudsakligen Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, UAE) försök att på Jemens internationellt erkända regerings, IRG, och Abd Rabbu Mansour Hadis vägnar ta makten över Jemen från Ansar Allah/Houthirörelsen inledde Saudiarabien 2015 flygattacker mot landet. Kriget som enligt den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman, MBS, skulle vara över på ett par veckor, var när en vapenvila inleddes 2022 inne på sitt åttonde år och beräknades då ha skördat 377 000 offer i hela landet. Fler dör av den blockad Saudikoalitionen inledde 2017 än av direkta krigshandlingar. Enligt FN är 80 procent av den jemenitiska befolkningen i behov av humanitär hjälp och situationen i Jemen har beskrivits som världens största humanitära kris. Hoppet är att den vapenvilan som inledes vid Ramadans början 2022, 2 april, ska förlängas och leda till fred. Under nästan två år registrerades inga flygattacker mot Jemen, men i januari 2024 inledde USA tillsammans med Storbritannien bombattacker mot Jemen som ett svar på Ansar Allah/Houthirörelsens försök att tvinga fram en vapenvila i Gaza genom attacker mot sjöfarten i Röda havet. För Jemen som redan före kriget var starkt beroende av import av framförallt livsmedel och bränsle, har försörjningssituationen ytterligare förvärrats av de effekter kriget i Ukraina har på världsmarknaden. Under kriget har stora delar av elnätet slagits ut och priset på bränsle till vattenpumpar och elgeneratorer skjutit i höjden. Detta har lett till att hushållen börjat använda solenergi i stor utsträckning för såväl hushållsström som eldrivna vattenpumpar. En negativ effekt av detta är att det ökade, helt oreglerade vattenuttaget kommer att sänka grundvattennivåerna ytterligare. Bland de större stridande parterna i Jemen finns förutom the Presidential Leadership Council, PLC, och Ansar Allah/Houthirörelsen, National Resistance Forces, NRF, ledd av Tareq Saleh, brorson till Ali Abdullah Saleh och Southern Transitional Council, STC, en rörelse för en återgång till en separat stat i södra Jemen, som sedan 2019 samarbetat med Jemens internationellt erkända regering, IRG. Att kriget i Jemen fortgår år efter år beror till stor del på att alla stridande parter tror sig kunna vinna, att många gör stora vinster på kriget – vapen, bränsle mm – och att det jemenitiska folkets lidande tycks väga skamligt lätt. De länder som bidrar med vapenexport och expertis till de stridande har del i skulden. Det saudiska stridsflyget fungerar inte utan USAs och Storbritanniens deltagande. Parallellt med det militära kriget pågår ett ekonomiskt krig mellan parterna. Ansar Allah/Houthirörelsen härskar över områden med ca 70 procent av befolkningen och Jemens internationellt erkända regerings, IRG, försök att besegra dem genom att flytta centralbanken till Aden resulterade i att det nu finns två centralbanker och två separata ekonomiska system med mycket olika växlingskurser mot dollarn som presidentrådet, the Presidential Leadership Council, PLC, har ärvt. Detta i ett land som är extremt importberoende. Biståndet är underfinansierat, den senaste hjälpkonferensen gav ungefär en tredjedel av vad FN hoppats på. Klimatförändringarna förvärrar Jemens problem. Landet har inga permanenta vattentillgångar, floder eller sjöar. Regn och översvämningar som förr följde ett visst mönster kommer nu mer oförutsägbart. Grundvattnet överutnyttjas. Svensk-Jemenitiska vänskapsföreningens medlemmar får ca tio gånger per år ett nyhetsbrev med uppdaterad information. Medlem blir du här. |