Peter Forsskål, naturforskare och filosof och en av Carl von Linnés lärjungar, deltog i mitten av 1700-talet i en dansk forskningsexpedition. Efter att ha vistats ett år i Egypten fortsatte forskargruppen hösten 1762 till Jemen med avsikt att stanna där ett par år. Forsskål blev kvar där för alltid. Expeditionen mötte stora svårigheter och Forsskål blev sjuk i malaria och 11 juli 1763 avled han bara 31 år gammal och begravdes i byn Jerim.
Av expeditionens sex medlemmar återvände endast Carsten Niebuhr, som kom till Köpenhamn i november 1767. Hela expeditionen skildras av Thorkild Hansen i Det lyckliga Arabien.
Carl (Carlo) Landberg (1848 – 1924) var en känd språkforskare, orientalist m m, som gjorde ett stort arbete med att nedteckna de sydarabiska dialekterna. I samband med sina studier gjorde han från slutet av 1800-talet och under början av 1900-talet flera resor till södra Arabien.
Från 1948 och fram till början av 1960-talet tjänstgjorde ett antal svenska piloter och tekniker hos imamen i Jemen. Sammanlagt var de 25-30 personer som arbetade med längre eller kortare kontrakt. En del av dem hade familjer med sig. Deras spännande upplevelser skildras i Lennart Anderssons bok De tog flyget till medeltiden – Svenskarna i Jemen.
Mekanikern Tage Gustafsson var den av de svenska flygarna som stannade längst, hela 14 år med ett par kortare avbrott. Han var också den som 1963 tog initiativ till att Rädda Barnen i Sverige skulle starta barnavårdande verksamhet och tuberkulosvård i Jemen. Han blev engagerad på halvtid som kontaktman mellan jemenitiska regeringen och Rädda Barnen i Sverige. Tyvärr omkom han 1964 när han och några av Rädda Barnens personal skulle korsa en vattenfylld wadi.
1962 utbröt inbördeskrig i Jemen. Saudiarabien och Förenade Arabrepubliken (Egypten) stödde olika parter i konflikten. United Nations Yemen Observation Mission (UNYOM) bildades för att bevaka situationen och samtidigt övervaka tillbakadragandet av Förenade Arabrepubliken och Saudiarabien. Missionen planerades av den svenske generalmajoren Carl von Horn och han var också dess chef under några månader på sommaren 1963. Ett par andra svenska officerare ingick också i missionen. Den stridbare generalen har beskrivet uppdraget i ett par kapitel i sin självbiografi Fredens soldater (Norstedts 1966).
Det var alltså flygmekanikern Tage Gustafsson, som tog kontakt med Rädda Barnen för att initiera hjälp med hälsovård i Yemen. Rädda Barnens insatser startade 1963 med en vaccinationskampanj mot tuberkulos, ledd av barnläkaren Gunilla Berglund. Från 1964 drev Rädda Barnen ett barnsjukhus i Taiz, vilket var under svensk ledning in på 1990-talet. Detta barnsjukhus var ett mönstersjukhus och startade dessutom upp utbildning av sjukvårdspersonal, mödra- och barnhälsovård samt vaccinations-program i hela provinsen. Det blev 1982 ett Nationellt Centrum för behandling av diarré, som var en ledande dödsorsak.
Från början av 1970-talet drev Rädda Barnen också en sjuk- och hälsovårdsklinik med inriktning på mödrar och barn i Zabid på Tihama-slätten, där en långvarig torkperiod resulterat i utbredd undernäring och svält. Ytterligare projekt startades senare, exempelvis en klinik i Radaa och stöd till en rad andra områden - flyktingar från Eritrea i Khocha, förskoleverksamhet vid lepra-sjukhuset utanför Taiz och forskningsutveckling på universitetet i Sanaa.
En svår jordbävning drabbade Dhamarområdet i centrala högplatån i december 1982. Rädda Barnen skickade i samarbete med Unicef ett team för kartläggning av skadorna och identifiering av behov av insatser till befolkningen.
I Sydjemen (PDRY) bedrev Rädda Barnen mödra- och barnhälsovård från mitten av 1970-talet, med eget kontor i Aden. En nationstäckande studie om barns hälsa gjordes i samarbete med Världsbanken. Omfattande stöd gavs till utbildning av personal inom sjuk- och hälsovård genom Rädda Barnens finansiella, tekniska och utbildningsmässiga insatser till ”Manpower Health Institute” under många år, vilket utgjorde en viktig kapacitetsförstärkning. Projekt inom bybaserad rehabilitering (CBR) startades också.
Efter det att Syd- och Nordjemen slagits samman 1990 upphörde successivt Rädda Barnen att driva barnsjukvård och mödravård. Det ersattes av barnrättsarbete som huvudinriktning.
Rädda Barnens kontor flyttade till Sana´a. Det blev med tiden allt ovanligare med svensk personal stationerad i Jemen. Under mer än fyra decennier har drygt 100 svenskar verkat för Rädda Barnen på plats i både Syd- och Nordjemen - läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, nutritionister och administratörer. I början av 2000 talet övergick svenska Rädda Barnens arbete i Jemen i den internationella Rädda Barnen-alliansen.
I början av 1970-talet startades en svensk yrkesskola, Swedish Center, i staden Taiz där ett antal svenskar arbetat under årens lopp. Skolan grundades av Ann-Marie & Allan Wedin från Pingstförsamlingen i Sundsvall som var huvudman med PMU/InterLife (Pingstmissionens utvecklingssamarbete) som medfinansiär. Någon kristen mission var inte tillåten i Jemen så skolan var en ren yrkesskola med inriktning mot data- elektronik- och engelsk-utbildning. Man hade 300-350 elever per år. Swedish Center ombildades i början på 2000-talet till ITDC (International Training & Developing Center) med bredare biståndsverksamhet med stöd av SIDA och flera andra organisationer och efterhand utan svensk personal.
Svenska experter har varit engagerade i olika utvecklingsprojekt, de flesta inom ramen för UNDP (United Nation Development Programme). Man har t ex arbetat med väg- och dammbyggnad, nutrition, telekommunikation, luftfart och vädertjänst.
En svensk läkare, Willem van der Linden, arbetade efter sin pensionering i Sverige 15 år som kirurg på ett sjukhus i Saada i norra Jemen – till 2004 då han var 81 år gammal.
Journalister har då och då besökt Jemen och skrivit artiklar om landet.
Eva Sohlman gav ut boken Arabia Felix i terrorns tid (2007) efter att ha gjort några resor till Jemen.
Tanja Holm som var bosatt i Jemen 2009 – 2015 ger en mycket initierad bild av landet fram till början av den arabiska våren i sin bok Jemen är bra! (2015).
2013 gjorde Tanja Holm och äventyraren Mikael Strandberg tillsammans med kamelen Kensington en tre veckor lång vandring genom öknen i Al-Mahra i östra Jemen. Den strapatsrika vandringen resulterade i en timslång dokumentärfilm Expedition Jemen – 52 grader i skuggan. Filmen har bl a visats på SVT.
Enstaka svenska företag, t ex Tetrapak, har haft någon svensk stationerad i landet.
Efter det att de politiska oroligheterna eskalerade 2015 har inte så många svenskar – eller andra utlänningar - besökt Jemen. Några svenskar har dock arbetat för biståndsorganisationer t ex Läkare utan gränser och Röda Korset.
Den svenske diplomaten Hans Grundberg är nu (2022) FN:s särskilda sändebud i Jemen.
Av expeditionens sex medlemmar återvände endast Carsten Niebuhr, som kom till Köpenhamn i november 1767. Hela expeditionen skildras av Thorkild Hansen i Det lyckliga Arabien.
Carl (Carlo) Landberg (1848 – 1924) var en känd språkforskare, orientalist m m, som gjorde ett stort arbete med att nedteckna de sydarabiska dialekterna. I samband med sina studier gjorde han från slutet av 1800-talet och under början av 1900-talet flera resor till södra Arabien.
Från 1948 och fram till början av 1960-talet tjänstgjorde ett antal svenska piloter och tekniker hos imamen i Jemen. Sammanlagt var de 25-30 personer som arbetade med längre eller kortare kontrakt. En del av dem hade familjer med sig. Deras spännande upplevelser skildras i Lennart Anderssons bok De tog flyget till medeltiden – Svenskarna i Jemen.
Mekanikern Tage Gustafsson var den av de svenska flygarna som stannade längst, hela 14 år med ett par kortare avbrott. Han var också den som 1963 tog initiativ till att Rädda Barnen i Sverige skulle starta barnavårdande verksamhet och tuberkulosvård i Jemen. Han blev engagerad på halvtid som kontaktman mellan jemenitiska regeringen och Rädda Barnen i Sverige. Tyvärr omkom han 1964 när han och några av Rädda Barnens personal skulle korsa en vattenfylld wadi.
1962 utbröt inbördeskrig i Jemen. Saudiarabien och Förenade Arabrepubliken (Egypten) stödde olika parter i konflikten. United Nations Yemen Observation Mission (UNYOM) bildades för att bevaka situationen och samtidigt övervaka tillbakadragandet av Förenade Arabrepubliken och Saudiarabien. Missionen planerades av den svenske generalmajoren Carl von Horn och han var också dess chef under några månader på sommaren 1963. Ett par andra svenska officerare ingick också i missionen. Den stridbare generalen har beskrivet uppdraget i ett par kapitel i sin självbiografi Fredens soldater (Norstedts 1966).
Det var alltså flygmekanikern Tage Gustafsson, som tog kontakt med Rädda Barnen för att initiera hjälp med hälsovård i Yemen. Rädda Barnens insatser startade 1963 med en vaccinationskampanj mot tuberkulos, ledd av barnläkaren Gunilla Berglund. Från 1964 drev Rädda Barnen ett barnsjukhus i Taiz, vilket var under svensk ledning in på 1990-talet. Detta barnsjukhus var ett mönstersjukhus och startade dessutom upp utbildning av sjukvårdspersonal, mödra- och barnhälsovård samt vaccinations-program i hela provinsen. Det blev 1982 ett Nationellt Centrum för behandling av diarré, som var en ledande dödsorsak.
Från början av 1970-talet drev Rädda Barnen också en sjuk- och hälsovårdsklinik med inriktning på mödrar och barn i Zabid på Tihama-slätten, där en långvarig torkperiod resulterat i utbredd undernäring och svält. Ytterligare projekt startades senare, exempelvis en klinik i Radaa och stöd till en rad andra områden - flyktingar från Eritrea i Khocha, förskoleverksamhet vid lepra-sjukhuset utanför Taiz och forskningsutveckling på universitetet i Sanaa.
En svår jordbävning drabbade Dhamarområdet i centrala högplatån i december 1982. Rädda Barnen skickade i samarbete med Unicef ett team för kartläggning av skadorna och identifiering av behov av insatser till befolkningen.
I Sydjemen (PDRY) bedrev Rädda Barnen mödra- och barnhälsovård från mitten av 1970-talet, med eget kontor i Aden. En nationstäckande studie om barns hälsa gjordes i samarbete med Världsbanken. Omfattande stöd gavs till utbildning av personal inom sjuk- och hälsovård genom Rädda Barnens finansiella, tekniska och utbildningsmässiga insatser till ”Manpower Health Institute” under många år, vilket utgjorde en viktig kapacitetsförstärkning. Projekt inom bybaserad rehabilitering (CBR) startades också.
Efter det att Syd- och Nordjemen slagits samman 1990 upphörde successivt Rädda Barnen att driva barnsjukvård och mödravård. Det ersattes av barnrättsarbete som huvudinriktning.
Rädda Barnens kontor flyttade till Sana´a. Det blev med tiden allt ovanligare med svensk personal stationerad i Jemen. Under mer än fyra decennier har drygt 100 svenskar verkat för Rädda Barnen på plats i både Syd- och Nordjemen - läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, nutritionister och administratörer. I början av 2000 talet övergick svenska Rädda Barnens arbete i Jemen i den internationella Rädda Barnen-alliansen.
I början av 1970-talet startades en svensk yrkesskola, Swedish Center, i staden Taiz där ett antal svenskar arbetat under årens lopp. Skolan grundades av Ann-Marie & Allan Wedin från Pingstförsamlingen i Sundsvall som var huvudman med PMU/InterLife (Pingstmissionens utvecklingssamarbete) som medfinansiär. Någon kristen mission var inte tillåten i Jemen så skolan var en ren yrkesskola med inriktning mot data- elektronik- och engelsk-utbildning. Man hade 300-350 elever per år. Swedish Center ombildades i början på 2000-talet till ITDC (International Training & Developing Center) med bredare biståndsverksamhet med stöd av SIDA och flera andra organisationer och efterhand utan svensk personal.
Svenska experter har varit engagerade i olika utvecklingsprojekt, de flesta inom ramen för UNDP (United Nation Development Programme). Man har t ex arbetat med väg- och dammbyggnad, nutrition, telekommunikation, luftfart och vädertjänst.
En svensk läkare, Willem van der Linden, arbetade efter sin pensionering i Sverige 15 år som kirurg på ett sjukhus i Saada i norra Jemen – till 2004 då han var 81 år gammal.
Journalister har då och då besökt Jemen och skrivit artiklar om landet.
Eva Sohlman gav ut boken Arabia Felix i terrorns tid (2007) efter att ha gjort några resor till Jemen.
Tanja Holm som var bosatt i Jemen 2009 – 2015 ger en mycket initierad bild av landet fram till början av den arabiska våren i sin bok Jemen är bra! (2015).
2013 gjorde Tanja Holm och äventyraren Mikael Strandberg tillsammans med kamelen Kensington en tre veckor lång vandring genom öknen i Al-Mahra i östra Jemen. Den strapatsrika vandringen resulterade i en timslång dokumentärfilm Expedition Jemen – 52 grader i skuggan. Filmen har bl a visats på SVT.
Enstaka svenska företag, t ex Tetrapak, har haft någon svensk stationerad i landet.
Efter det att de politiska oroligheterna eskalerade 2015 har inte så många svenskar – eller andra utlänningar - besökt Jemen. Några svenskar har dock arbetat för biståndsorganisationer t ex Läkare utan gränser och Röda Korset.
Den svenske diplomaten Hans Grundberg är nu (2022) FN:s särskilda sändebud i Jemen.